Förmedling från en internationell arkeologisk konferens - EAA 2018 i Barcelona
- Hur ser arkeologi och publikt arbete ut runt om i Europa?

Förmedling från EAA 2018

Den publika gruppen närvarade och deltog i den internationella konferensen i arkeologi som hölls i Barcelona under september.

Delar av den publika gruppen från Staden Nya Lödöse var på plats. Från vänster: Imelda bakunic Fridén, Amanda Azzopardi, Christina Toreld

EAA 2018 – European Association of Archaeologists meeting, är en årlig europeisk konferens som hålls på olika orter runt om i Europa. Konferensen är en av de största som hålls inom arkeologin och är välbesökt utav arkeologer som är aktiva runt om i världen. Varje år skiljer sig ämnena och fokuset på de vetenskapliga frågor åt och i år var huvudtemat Reflecting futures med 6 vetenskapliga teman, där vi deltog i temat: Museums and challenges of archaeological outreach in the 21st century.

Under åren projektet Staden Nya Lödöse har pågått har vi försökt att delta på ett eller annat sätt på denna konferens. I år var vi flera som arbetat med Staden Nya Lödöse-projektet närvarande och tre av oss deltog med en presentation eller ordnade med en session. I kommande artiklar kommer årets presentationer presenteras för att även ni, våra följare, ska få ta del av vårt arbete som riktar sig mot den akademiska världen.

Först ut i artikelserie har vi Amanda Azzopardi som har arbetat med det publika arbetet i staden Nya Lödöse de senaste tre åren och deltog i årets EAA i en session som hette "Are we getting the message across?". En session om det publika arbetet runt om i världen. Hur fungerar det, vad gör vi, var ligger våra begränsningar och når vi ut till allmänheten så långt som vi vill nå?


Presentationerna som gavs under sessionen var mycket inspirerande. Det är många som arbetar hårt med publikt arbete världen över, trots att det finns många begränsningar på arbetsplatser samt i regelverken. I Italien exempelvis får man arbeta näst intill gratis för att kunna förmedla arkeologi till allmänheten, starka regelverk gör det näst intill omöjligt att arbeta med förmedling på utgrävningar – då fotografi och den arkeologiska dokumentationen tillhör Superintendencia, dvs Riksantikvarieämbetet. Trots det finns det eldsjälar som kreativt skapar kommunikationsplattformar där allmänhet och arkeologerna möts och producerar något gemensamt tillsammans, som exempelvis böcker. Läs mer om projektet här!


I vårt grannland Danmark utfördes för första gången i landet en arkeologisk utgrävning med allmänheten. Ett fattigmanshus som legat under jord i 100 år grävdes gemensamt ut, en byggnad som annars inte skulle vara gammalt nog att gräva ut enligt lag. Utan tidigare erfarenhet av ett sådant projekt lyckades de danska arkeologerna dra till sig ett stort intresse från allmänheten och inte bara skapa rubriker utan även ge ett gott resultat på vad allmänheten tillsammans med experterna, arkeologerna kan utföra tillsammans. Att vara med och gräva sin historia. Arkeologerna var mycket nöjda med sitt resultat men lite trötta, för något som de reflekterade över under sin vecka med både grävande och uppdaterande på facebook etc. var att det publika arbetet tar alltid mer tid än vad man tror från början. Bakom varje artikel och varje facebook inlägg eller planerad utgrävning med allmänheten ligger mer tid än någon riktigt kan förstå. Men var det värt alla extra timmar? Givetvis tyckte dem det och de hoppas kunna få till ett liknande projekt i framtiden. Läs mer om projektet här!

Amanda Azzopardi, höll en presentation med titeln: "How to implement an archaeological public outreach project in the middle of a construction site." översatt "Hur man genomför ett arkeologiskt publikt förmedlingsprojekt mitt i en byggarbetsplats." Presentationen redogjorde för vad vi gjort under de senaste 5 åren: en hemsida, flera antal facebook och twitterinlägg, 12 tidskrifter, haft föreläsningar och seminarier, skapat 3D- animationer och spel, tagit otroligt många fotografier, gjort videofilmer, anordnat workshops, arbetat med skolklasser, skapat en resande utställning, deltagit i en permanent utställning, bidragit med ny information för skolresurser på internet, deltagit på ett flertal mässor och events runt om Göteborg och på västkusten, gett guidade turer under utgrävningarna samt utfört en publik utgrävning på plats av Nya Lödöse. Ganska mycket, eller ALLT som Amanda sa.


Men varför har vi gjort detta och hur kommer det sig att vi kunnat göra så mycket? Det beror på den svenska lagstiftningen inom kulturmiljölagen (KML 1998:950) 2:a kapitlet, §13 och i föreskriften (KRFS 2015:1). Den kräver att arkeologer förmedlar till allmänheten om vad som sker på platsen och vad för resultat utredningen/ utgrävningen ger. Detta gäller arkeologiska projekt som är av relevans för allmänheten och visst är utgrävningen av Nya Lödöse det! Utgrävningen av Nya Lödöse har inte bara påverkat människor fysiskt som rör sig i området, kunskapen om Nya Lödöse var inte tillräcklig varken hos experterna eller hos innevånarna i Göteborg innan utgrävningen. Lite kunskap om Nya Lödöses betydelse hade överlevt tidens gång men mycket mer information låg dold under asfalten, därav vikten att arkeologerna fick gräva större delen av staden med nya metoder och kunna förmedla om den nya kunskapen.


Vi har alltså ett regelverk i Sverige som ger oss möjlighet att förmedla vårt arbete och föra vår kunskap till er. Detta är något unikt. Inte ens våra grannländer arbetar under samma premisser. Vi kan konstantera efter vår session på EAA, att vår kulturmiljölag tillsammans med förmedlingsprocessen ligger i framkant, jämförelsevis med många andra länder runtom i världen.
I Staden Nya Lödöse-projektet avsattes en budget för det publika, även detta är något unikt i europeiska sammanhang. I och med denna budget, så har vi i det publika kunnat arbeta med olika verktyg och skapat en massa tillfällen för att nå ut till allmänheten. Varje år har vi haft olika målgrupper som vi velat nå lite extra – företagen i Gamlestaden, barn, ungdomar, allmänheten som bor i området exempelvis. Detta har medfört att vi tvingats vara kreativa och sätta oss in i våra målgrupper, var finner vi dem, hur når vi dem? Vi har under åren försökt lyssna och anpassa oss till önskemålen, så gott vi kunnat. Vi har översatt artiklar, vi har haft workshops för vuxna och inte bara barn, vi har lagt till text på våra videos så att alla kan läsa vad som sägs, vi har utfört en utgrävning med allmänheten som hjälp – något som logistiskt var svårt att utföra på grund av säkerhetsskäl.


Vi är otroligt nöjda över vad vi kunnat prestera under våra 5 år. Men har vi kunnat nå alla vi velat nå? Det är givetvis en omöjlig fråga att svara på, men vi vet att vi har trogna följare i vårt arbete och dessa har spridit sina tankar och nya kunskaper från oss som ringar på vatten till sina nära och kära. På EAA-konferensen diskuterades det om vi måste nå ut till alla? Det kanske man inte måste men man kan i alla fall göra ett försök.

Text:
Amanda Azzopardi, arkeolog och publik koordinator

Publicerat:
9 okt 2018

Publicerat av:
Amanda Azzopardi, Arkeolog

Kategorier:
Arkeologi
Förmedling
Projekt

Taggar:
Nya Lödöse

 

9 okt 2018

Arkeologi, Förmedling, Projekt

Förmedling från EAA 2018

Den publika gruppen närvarade och deltog i den internationella konferensen i arkeologi som hölls i Barcelona under september.
Läs mer

25 jun 2018

Analys, Kyrka och kyrkogård, Osteologi

En tobaksrökande yngling

Första skelett med 'pipmärke' funnet i Nya Lödöse
Läs mer

25 maj 2018

Arkeologi, Bebyggelse, Projekt

Stadsgård 1-4

Vad vet vi hittills om stadens uppbyggnad?
Läs mer