Hittills har över tusen gravlagda individer undersökts i Nya Lödöse
Läs här om hur vi tar hand om dem strax efter att de tas ur jorden.
Foto: Markus Andersson

Vad gör vi med alla skelett?

Vad händer med alla skelett efter att de tagits ur marken? Vilka analyser gör vi, och vad kan de säga oss? En av våra osteologer berättar.

Under våren och sommaren har arkeologer, osteologer, arkebotaniker och andra specialister jobbat hårt med att gräva ut, dokumentera och analysera gravar och annat material från den norra delen av Nya Lödöses kyrkogård. Arbetet har varit tufft, med tidvis dåliga väderförhållanden och snäva tidsramar. I slutändan får vi dock lön för mödan. Under årets grävning har hundratals gravar grävts ut. Några av dem har innehållit en ensam individ, medan andra har inhyst två eller fler.

Efter att skeletten tagits upp ur marken hamnar de hos osteologerna (skelettexperterna). Vi osteologer som arbetar med mänskliga kvarlevor kommer att analysera skeletten för att se vilka nya kunskaper dessa kan ge oss. På individnivå studerar vi ett skelett för att bedöma ålder och kön, samt leta efter till exempel sjukdomar, krämpor, skador och dödsorsak. Vi kan aldrig, åtminstone inte i Nya Lödöse, komma så nära som ett namn eller veta exakt vilken plats denna människa hade i samhället. Skelettet och graven ger oss trots detta ändå mycket personlig information och ledtrådar till vem denna människa en gång var.

Ett kranium är upptaget ur sin grav. Nu väntar

tvätt och analys. Foto: Markus Andersson

Att fundera över vilka dessa enskilda människor var under sin livstid är spännande, men den kanske viktigaste informationen får vi ut när vi studerar skeletten i ett större sammanhang. Skeletten speglar en befolkning som levt och agerat, både som individer och som ett kollektiv i Nya Lödöse. På stadens kyrkogård har man gravlagt individer från olika samhällsskikt, kön, ålder, etnicitet, yrkesgrupper, ekonomisk status och med olika hälsostatus. Att samla all information från alla utgrävda gravar och skelett medför att vi kan säga en hel del kring många av dessa teman.

Stort material säger mycket om befolkningen
Speciellt intressant blir analysen när vi har grävt klart både södra och norra delen av kyrkogården, då många frågor kan komma att besvaras. Finns det till exempel skillnader mellan de som gravlagts på norra och södra delen? Finns det delar av kyrkogården där ett visst kön eller en viss åldersgrupp är över-/underrepresenterad? Vad beror detta i så fall på? Varför har vissa gravlagts i flerpersonsgravar? Kan vi se spår av epidemier eller våldsamma drabbningar? Vilka personer har fått gravgåvor med sig, och varför? Endast den egna tanken sätter begränsningar för vilka frågor som kan ställas till ett så omfattande material av mänskliga kvarlevor.

Ett kranium som torkats och tömts på sand.

På toppen av sandhögen ligger en liten, bevarad

åderförkalkning. Foto: Caroline Ahlström Arcini

Innan skelettmaterialet kan analyseras måste de dock först rengöras. Precis som djurben, keramik och andra föremål är skeletten ofta mycket smutsiga när de kommer upp ur marken. Sand, jord och lera måste avlägsnas för att vi ska kunna noggrant studera skeletten. Alla ben spolas försiktigt rent med vatten, och behöver ibland även skrubbas försiktigt med en tandborste. Det är mycket viktigt att inte vara för hårdhänt för då kan till exempel tandsten eller det yttersta skiktet av ben lossna från skelettet, vilket medför att information kan gå förlorad.

Kraniet ger särskild information
Kraniet, det vill säga huvudet, behandlas lite annorlunda än det övriga skelettet. Om kraniet är intakt spolas det varsamt av på utsidan, medan jorden inne i skallen får vara kvar. Om kraniet är fragmenterat, det vill säga skadat eller att delar av det saknas, sparas jorden som låg i kraniet för sig, och kraniefragmenten tvättas. Både kranium och jord torkas sedan tillsammans i en bentork, där även resten av skelettet torkas.
Varför sparar vi då innehållet från kranier på detta sätt? Svaret är att vi letar efter bevarade åderförkalkningar. Åderförkalkning innebär att det bildas avlagringar inuti kroppens blodkärl som till slut kan täppas igen, och detta kan till exempel leda till kärlkramp, hjärtinfarkt eller stroke.

Närbild på arkeologiskt bevarad åderförkalkning.

Foto: Caroline Ahlström Arcini

Placering av åderförkalkning i kraniet. Foto: Caroline Ahlström Arcini

Dessa mineraliserade avlagringar kan bevaras arkeologiskt och är lättast att hitta vid stora blodkärl, till exempel i kraniet. Bevarade åderförkalkningar har hittats vid andra utgrävningar, där man undersökt innehållet i kranier, och nu letar även vi efter dessa åderförkalkningar i Nya Lödöse. Än så länge har vi inte hittat några, men vi har fortfarande hundratals kranier kvar att undersöka. Fortsättning följer!

Cathrine Andersson

Osteolog och arkeolog

Läs mer om den osteologiska processen i fält och i forskningsskedet i våra tidigare artiklar  Att gräva ut gamla gravar - ett etiskt problem samt Kyrkogården i Nya Lödöse.

Publicerat:
22 nov 2016

Publicerat av:
Hanna Jansson, Arkeolog

Kontaktuppgifter:
info@stadennyalodose.se

Kategorier:
Analys
Kyrka och kyrkogård
Osteologi

Taggar:
Nya Lödöse

 

18 okt 2017

Arkeologi, Projekt

Bakom Staden Nya Lödöse

Vilka är det som arbetar bakom logotypen Staden Nya Lödöse?
Läs mer

4 okt 2017

Arkeologi, Projekt

Projektledning

Vilka leder projektet Staden Nya Lödöse?
Läs mer

27 sep 2017

Analys, Arkeologi, Projekt

Arkeobotanikerna

Vad är det som Maria Paring, Jens Heimdahl och Jonas Bergman letar efter i sina luppar?
Läs mer