Barnmorskor och barnafödande i Nya Lödöse
Träsnitt ur "De Conceptu et Generatione Hominis", Jakob Rueff 1554. Licens Public Domain.

Thu skalt föda tin barn medh sweda

Barnmorskor och barnafödande i Nya Lödöse.

På kyrkogården i Nya Lödöse har två kvinnor som dött i barnsäng påträffats. De är begravda tillsammans med sina nyfödda. I magen på en av kvinnorna fanns spår av örtmedicin hon druckit vid förlossningen; ett tecken på att erfarna och kunniga händer vårdat henne och försökt hjälpa henne intill slutet.

Skiss av hjärtstilla ur "Theatrum Botanicum", 

John Parkinson 1640. Licens Public Domain.

Då liksom idag var barnafödande något mycket laddat, omgärdat av blandade känslor av glädjefull förväntan och oro. Förlossningen kunde vara livshotande både för kvinnan och barnet och omgavs av religiösa regler som stod i konflikt med vad många kvinnor själva önskade. Ångest inför barnafödande var vanligt, vilket inte minst märks i de brev och testamenten skrivna inför förlossningar som förberedelser om kvinnan skulle avlida.

I ett tidigare nummer av vår tidning har vi berättat om fyndet av örten hjärtstilla som hittades i magen på en av de begravda. Vad vi då inte visste var att det rörde sig om en kvinna som dött i barnsäng. Hon hade fått dricka en osilad dekokt av hjärtstilla i samband med förlossningen, antigen före eller efter. Samtida engelska, italienska och tyska läkeböcker omnämner hjärtstillan som användbar för ångestdämpning och smärtlindring inför förlossning; men även som sammandragande för livmodern efter förlossning. Internationellt är fyndet det första beviset för att örten verkligen användes vid förlossningar(!) och inte bara var en teoretisk idé spridd i en snäv krets av lärda. Antagligen var det barnmorskor som spred kunskapen om att hjärtstilla kunde användas på detta sätt.

Barnmorskan i myt och verklighet

Historien om barnmorskan är starkt laddat med myter och spänningar, kopplade till föreställningar om trolldom och kvinnoförtryck. Att barnmorskor ska ha varit en särskilt utsatt grupp i samband med trolldomsanklagelser har varken kunnat beläggas i svenskt eller utländskt material, men däremot har de få exempel som finns på dömda barnmorskor, fått stor uppmärksamhet i samband med romantisk historieskrivning. Däremot är det tydligt att den medicinska historieskrivningen ofta gett en negativ bild av barnmorskan, förmodligen bland annat för att yrket dominerades av just kvinnor. Från svenskt håll kan nämnas hur Nils Hewe i sin Läkeväxternas sällsamma historia (1949) svävade ut i rasistiska fantasier om hur den medeltida barnmorskan var en samvetslös person, som under inflytande från zigenare verkade som abortör, änglamakerska och som falskvittne under trolldomsanklagelserna. I själva verket vet vi mycket lite om barnmorskor före 1600-talet då de sällan omnämns i skriftliga källor, men från kontinenten och England finns material som till delar kan användas som paralleller. Även här är det tydligt att barnmorskor sågs med viss skepsis från samhällets elit, som en yrkesgrupp med dragning åt vidskepelse som måste tyglas och regleras.

Som i så många andra dokumentsamlingar är barnmorskor (den äldre benämningen var jordegummor/mödrar) osynliga i det skriftliga materialet från Nya Lödöse, men vi kan utgå från att de också var verksamma där. Under 1500- och 1600-talet börjar de första manualerna i förlossningskonst ges ut. Anklagelser om hur bedrövlig barnmorskornas kunskap var återkommer i nästan samtliga. Frågan är i vilken grad detta speglade en verklig situation och i vilken grad det var ett sätt för författarna att sälja in behovet av sin egen kunskap.

Förlossningen av Esau och Jacob, Francois Maitre cirka 1480. Licens Public Domain.

Förlossningsstol, ur "The birth of mankynde", 1565. Licens CC BY 4.0.

I Sverige reglerades yrkeskåren senare, först kring sekelskiftet 1700 genom en centraliserad utbildning och ett eget skråväsende. Nyordningen drevs igenom av läkaren Johan Hoorn, författare till den första svenska handboken för barnmorskor Den swenska wäl-öfwade jord-gumman från 1697. I förordet upprepar han sina föregångares klagovisa. Yrket, menade han, dominerades av samvetslösa fyllekärringar. Därtill var det svårt att få lämpliga kvinnor att bli barnmorskor på grund av yrkets usla villkor. Enligt förordning var barnmorskor i slutet av 1600-talet skyldiga att dygnet runt betjäna alla som behövde hjälp, även de som inte kunde betala.

I 1500-talets Nya Lödöse är det osäkert hur situationen för barnmorskorna såg ut. I staden verkar två bardskärer ha varit verksamma åt gången (mästare och gesäll), en professionell och manligt dominerad borgerlig yrkeskår med skråväsen; till skillnad från barnmorskorna som dominerades av kvinnor upplärda i muntlig tradition, som främst bedrev sin verksamhet som bisyssla. Det fanns en tydlig hierarki bland de medicinska utövarna, beroende av utövarnas kön och klass, men de var också beroende av varandras kunnande.

Utifrån nordeuropeiskt bildmaterial verkar det ha varit vanligt att föda sittandes eller knästående i säng. Ifrån rikare borgerliga miljöer är särskilda förlossningsstolar kända. Vi vet också att barnmorskor använde sig av örtmedicin i samband med vårdande av gravida och i samband med förlossningar, men om denna medicin är mycket lite känt. Möjligen hemlighölls information medvetet eftersom många örtmedicinska behandlingar sågs med misstänksamhet av kyrkan.

Kyrkans direktiv

Kyrkan hade starka åsikter om hur förlossningar skulle gå till. Tre sidor in i 1500-talets svenska bibelöversättning beskrevs Guds vilja i frågan: Jagh skal få tigh mycken wedermödo tå tu aflat hafwer. Tu skalt föda tin barn medh sweda. Smärta under graviditet och förlossning var straffet alla kvinnor skulle bära för syndafallet – när Eva fick Adam att äta av kunskapens frukt. Smärtlindring sågs därför som ett sätt att kringgå Guds vilja och sätta både mänsklighetens och den enskilda kvinnans frälsning på spel. En annan angelägenhet för kyrkan rörde barnet. Eftersom många barn dog strax efter förlossningen förekom det att barn omedelbart behövde döpas, vilket kunde utföras av barnmorskor både olovligt och med kyrklig sanktion.

En annan orsak till kyrkans misstänksamhet rörde barnmorskors kunskap om preventivmedel och fosterfördrivning, det fanns också en uttalad oro för att de skulle bruka trolldom i samband med förlossningar. Den muntliga traditionen mellan kvinnor var oåtkomlig för utomstående och därmed ett potentiellt hot.

För samtidens kvinnor var de här frågorna inte enkla och de religiösa föreställningarna var oftast mycket starka också hos dem. Kanske ser vi spår av denna ångest i namnsättningen av örter som ansågs abortiva. En nyligen utförd svensk studie har visat att dessa i högre uträckning försetts med Maria-namn. Var Jungfrun, som själv genomgått en förlossning, kanske mer benägen att förlåta? Vi får aldrig veta hur barnmorskan som försökte hjälpa den födande kvinnan med hjärtstilla tänkte; om det var en rent medicinsk åtgärd efter saklig bedömning, ett tyst motstånd mot en straffande Gud eller bara medmänsklig barmhärtighet mot en kvinna i hennes sista desperata kamp.

Jens Heimdahl, Arkeobotaniker

 

Artikeln ingår i vår tidning Nya Lödöse - staden under gamlestaden, nummer 8

Publicerat:
25 maj 2016

Publicerat av:
Imelda Bakunic Fridén, Arkeolog

Kategorier:
Analys
Kyrka och kyrkogård

Taggar:
Makrofossil analys
Nya Lödöse

 

4 okt 2017

Arkeologi, Projekt

Projektledning

Vilka leder projektet Staden Nya Lödöse?
Läs mer

27 sep 2017

Analys, Arkeologi, Projekt

Arkeobotanikerna

Vad är det som Maria Paring, Jens Heimdahl och Jonas Bergman letar efter i sina luppar?
Läs mer

6 sep 2017

Arkeologi, Förmedling, Projekt

Den publika gruppen

Vad gör den publika gruppen och vem delar ansvaret att förmedla till allmänheten?
Läs mer