Arkiv och arkeologi
Vi vänder oss till arkiven och de skrivna källorna för att veta vilka människorna var som bodde i staden Foto: Sara Lyttkens

Att hitta människorna – arkiv och arkeologi

Utifrån de skriftliga lämningar kommer vi närmare människorna som bodde och vistades i staden.

Ett arkeologiskt dilemma är att vi hittar många spår av människor, ibland till och med människorna själva i form av skelett, men att vi för det mesta inte vet vilka människorna var som bodde i husen, trampade på gatorna och så småningom begravdes på kyrkogården. Det är här vi vänder oss till arkiven och de skrivna källorna.

Vilka bodde i Nya Lödöse?

Utifrån allmänna kunskaper om städer vid denna tid kan vi säga med ganska stor säkerhet att en stor del av invånarna i staden var borgare eller ingick i en borgares hushåll (en stor del av invånarna var nog i praktiken barn). Borgarna hade burskap i staden, alltså rätt att bo där, äga en tomt och bedriva hantverk eller syssla med köpenskap. Vi kan också anta med stor säkerhet att stadsgårdarna inte bara beboddes av borgarna och deras familjer utan också av tjänstefolk, inneboende släktingar, lärlingar, fosterbarn, hyresgäster och tillfälliga gäster. Hushåll kunde alltså se ut på en rad olika sätt och de hade inte alltid en kärnfamilj som bas. De kunde också bestå av flera vuxna, med eller utan barn, som bodde tillsammans, till exempel ett par änkor eller ungkarlar.

Andra människor vistades i staden tillfälligt, som handelsmän som stannade en period för att köpa och sälja varor. Hur länge en handelsman fick stanna avgjordes av rådet. Den som överskred tiden, "legat över tid" som det heter i längderna, fick böta och i stadens tänkeböcker finner vi flera sådana fall. Men en del långväga gäster stannade i staden, fick burskap, gifte sig och skapade egna hushåll.

Tillfälliga "gäster" var också soldater som tidvis var en stor grupp i staden och så de som inte riktigt hörde hemma någonstans – prostituerade, tjuvar, trollkvinnor och många andra. Här ska vi dock titta mest på de fastboende i Nya Lödöse.

Vad finns i arkiven?

På Riksarkivet finns en rad olika typer av skriftliga lämningar från Nya Lödöse. En del av dem har uppmärksammats av tidigare forskning, andra källmaterial har märkligt nog knappt alls använts. En stor del av de här källorna är kortfattade och rör ekonomiska förhållanden – avgifter, böter, krav på ersättning, skatt – av olika slag. Några av dem kallas för "mantalsregister" och upptar de som betalade skatt i staden. I dessa register kan vi se att det kring sekelskiftet 1600 fanns 260–290 skattebetalare i Nya Lödöse. Av dessa är ett 50-tal hantverkare och 30–40 personer har utländskt klingande namn. En mer detaljerad längd från 1610 tar också upp cirka 200 drängar och pigor. Antalet i olika hushåll varierar inte så mycket som man kanske kan tro. Stadens två, tre mest välbärgade män anges ha som mest fyra tjänstefolk, och en lång rad hushåll har ett eller två tjänstefolk. Ifråga om detta tycks skillnaderna inte ha varit så stora.

På fotot ses tänkeböckerna från Nya Lödöses rådhusrätt 1586-1621. Foto: Riksarkivet

Rika och fattiga

Staden var indelad i tio rotar, en slags administrativa enheter. Varje rote förestods av en rotemästare, vars uppgift var att fungera som en sorts länk mellan rådet och borgerskapet. De ansvarade för att stadens regler följdes och att information spreds, och hade av allt att döma ganska bra kunskap om invånarna i sina rotar och deras skyldigheter, något som var nog så viktigt när torget skulle städas, skatter betalas, försummelser påtalas och tomtavgifter tas ut. Hans Engelsman, Mårten Bödker (tunnbindare) och några andra av Nya Lödöses rotemästare satt visserligen på sin post i flera år, men de tillhörde definitivt inte stadens välbärgade och uppdraget var troligen inte särskilt eftertraktat. Att Bern Guldsmed år 1593 betalade tre mark för att slippa vara rotemästare är ett tecken på detta.

Eftersom det inte finns några kartor över Nya Lödöse så kan vi inte avgöra hur roteindelningen såg ut "på marken". Däremot kan vi utläsa att det var stora skillnader mellan rotarna vad gällde storlek, ekonomisk ställning och vad människorna sysslade med. Två av rotarna hade en betydligt större andel invånare som betalade hög skatt, större andel tjänstefolk och fler människor med utländskt namn. En rote hade en betydligt högre andel hantverkare än de övriga medan två till tre rotar beboddes av en stor del fattiga människor som ibland inte betalade skatt överhuvudtaget. Det var alltså stora sociala och ekonomiska skillnader mellan människorna i Nya Lödöse.

Kan vi hitta rotarna?

Ett sätt att komma åt roteindelningen, och därmed få en bättre uppfattning om stadens sociala skiktning, är att försöka koppla samman uppgifterna i avgiftslängderna med de arkeologiska resultaten. Vi skulle till exempel kunna se var det bodde många hantverkare, eller var det verkade bo många förmögna hushåll. I längderna anges också om rotarna låg norr eller söder om Säveån. Vi vet alltså att de två mest välbärgade rotarna låg på varsin sida om ån, och att roten med många hantverkare låg norr om ån. Men fortfarande återstår många knutar att lösa. Många hantverk lämnar ganska få spår efter sig och en hantverkare behövde inte nödvändigtvis bo på den plats där hens arbete utfördes. Skräddarens arbete kan vara svårt att skilja från den sömnad som utfördes till husbehov i de flesta hushåll och i guldsmedens verkstad var man noga med att ta vara på allt metallspill, så inget skulle hamna på golvet och gå förlorat. Timmermän och murare arbetade på byggen av olika slag och deras bostäder utmärkte sig förmodligen inte på något särskilt sätt. Det är alltså svårt att med hjälp av arkeologin avgöra säkert var olika hantverkare bodde.

Det är också svårt att avgöra var de mer förmögna bodde. De byggnader vi har undersökt hittills liknar varandra på flera sätt, även om ett par tomter nära kyrkan är lite större än de övriga. Sannolikt var det så att även de i staden som hade det bättre ställt bodde i samma typ av trähus som alla andra, men att de ägde en större mängd föremål i dyrare material – ädelmetaller, fina dricksglas, påkostade textilier. Men sådana föremål blir sällan till arkeologiska fynd. De ärvdes mellan generationerna, arbetades ibland om till nya föremål, men hamnade inte bland soporna.

Ännu kan vi inte knyta enskilda individer till tomter och grävytor och mera precist teckna stadens sociala topografi. Men med hjälp av fynden, fortsatta grävningar och studier av de skriftliga källorna finns trots allt fina möjligheter beskriva och förstå hur människorna i en handelsstad i det svenska rikets utkant levde och bodde under 1500- och början av 1600-talet. Vi får se vad fortsatta arbeten kommer att ge.

Daniel Larsson, Historiker
Christina Rosén, Arkeolog och projektledare

Publicerat:
11 jan 2016

Publicerat av:
Imelda Bakunic Fridén, Arkeolog

Kategorier:
Arkeologi

Taggar:
Lödöse

 

18 okt 2017

Arkeologi, Projekt

Bakom Staden Nya Lödöse

Vilka är det som arbetar bakom logotypen Staden Nya Lödöse?
Läs mer

4 okt 2017

Arkeologi, Projekt

Projektledning

Vilka leder projektet Staden Nya Lödöse?
Läs mer

27 sep 2017

Analys, Arkeologi, Projekt

Arkeobotanikerna

Vad är det som Maria Paring, Jens Heimdahl och Jonas Bergman letar efter i sina luppar?
Läs mer