Pottemakaren från Varberg

Stadsborna i Nya Lödöse använde en hel del keramikkärl i sina hushåll. Där fanns ölkrus av stengods, ofta rikt dekorerade och tillverkade bland annat i Rhendalen. Skålar och fat av tunt lergods eller fajans hämtades från många olika tillverkningsplatser, en del kom ända från Medelhavsvärlden. Men det mesta av keramiken var grytor, fat och skålar av rejält lergods, ganska anonyma och vi tror att de ofta var tillverkade av lokala krukmakare. Genom att analysera leran, kan vi ibland se var kärlen kommer ifrån, men det kräver att det finns referensmaterial att jämföra med – och för att få fram ett sådant underlättar det om vi vet var vi ska leta.

Keramik från Nya Lödöse. Foto: Markus Andersson

I Nya Lödöse har vi en hel del skärvor från kärl som vi misstänker är tillverkade någonstans i eller i närheten av staden, just på grund av att lerans sammansättning inte riktigt liknar något vi känner till från annat håll. I jakten på ledtrådar till var vi ska leta efter jämförelsematerial dök det upp en oansenlig, men viktig, uppgift från 1541. Från det året har vi en förteckning över en rad människor som fört med sig varor till staden, på fartyg eller över land. Och i anteckningarna från den 26 augusti finner vi "en pottemakare aff Varberg gaff i tull för potter ½ mark".

Keramiken från Ny Varberg hittades i en brunn/vattenreservoar. Ett av faten var årtalsdekorerat så vi vet att materialet har kasserats i början av 1600-talet, men en del kärl kan ha använts under 1500 talet. Foto: Hallands Länsmuseer/Museet i Varberg.

Varberg ska här läsas som Ny Varberg, staden som grundades några kilometer norr om den äldre staden Getakärr (idag inom Varbergs stad) på 1430-talet och lades ned 1613, efter Kalmarkrigets härjningar, som ju även drabbade Nya Lödöse. Att det fanns krukmakare i staden visste vi redan. Något krukmakeri är inte utgrävt, men på ett avgränsat område i stadsområdets utkant finns det många fynd av felbränd och skadad keramik som kasserats direkt efter bränningen. Här i närheten någonstans bör krukmakaren haft sin verkstad. Vad vi inte visste var att han 1541 packade en vagn eller kanske en bärmes med grytor och krukor, kanske inlindade i halm för att inte skadas, och for till Nya Lödöse för att sälja sina varor. Vi får hoppas att de inbringade mer än den halva mark han avkrävdes i tull.

Nu återstår att jämföra skärvor från de båda städerna så vi får en bättre kunskap om vad pottemakaren i Varberg tillverkade och sålde. Kanske ligger det några Varbergskärl i våra fyndbackar någonstans...

Christina Rosén, Projektledare