Dryckesglas från tidigt 1600-tal
Glaset hittades i en hög trätunna och togs in tillsammans med omgärdande jordmassor. Efter 27 separata fragment har nu glaset (som kallas remmare) satts ihop.

Glaset i tunnan

I en hög trätunna påträffades många fragment av ett och samma dryckesglas tillsammans med ett helt grisskelett, keramik, fragment av kritpipor och matavfall.

Under de gångna två åren av utgrävningar har ett ganska stort antal glasskärvor påträffats. Vi har bedömt att de kommer från ett stort antal olika glasföremål, de flesta är skärvor från fönsterglas och dricksglas. Ofta hittar vi fragment av det så kallade passglaset som var ett åttkantigt eller runt, högt, långsmalt dricksglas. Glaset är ofta lätt grönt till färgen och dekorerat med glastrådar och ibland med optisk dekor. Mer om passglas har vi skrivit här.

Det första rekonstruerade dryckesglaset från Nya Lödöse

Nu har vi hittat det första dryckesglaset som vi under konserveringsprocessen har kunnat rekonstruera! Detta tack vare att de allra flesta fragmenten låg kvar, samlade i tunnan.

Glaset består av 27 separata fragment. Vid intagandet låg en del av skärvorna och den intakta foten på plats i sin omgivande jord. Arbetet med att konservera föremålet inleddes med att dokumentera det exakta läget för de lösa skärvorna under det att glaset grävdes fram ur jorden. Det var ett viktigt led för att kunna rekonstruera glaset då skärvorna kan förlora sitt sammanhang under rengöringsprocessen. Dokumentationen utfördes med hjälp av digitalt foto där skärvorna numrerades på en pappersutskrift och sedan la vi skärvorna i en plastlåda med individuella fack som också numrerades för att hålla de olika delarna åtskilda. Det minsta fragmentet var bara en halv centimeter stort! Rengöringen skedde med vatten och mjuk pensel så att vi kunde avlägsna all lös smuts. Vid framprepareringen hittade vi inuti kupan, nerkört i den cylindriska foten, ett huvud till en kritpipa. 

Skärvorna numrerades på ett digitalfoto för att kunna pusslas ihop efter rengöring. Foto: Sara Gainsford.

Konservering av glas

Glaset från Nya Lödöse ser ofta välbevarat ut vid första anblick men mycket nedbrutet i sin struktur. Den långa tiden i fuktig jord har påverkat glasets innehåll och lakat ur viktiga beståndsdelar. Detta medför att glaset måste behandlas för att kunna bevaras. Glaset kan se väldigt "friskt" ut när det precis kommer upp ur jorden. Det beror på att det är fuktigt; vattnet fyller ut och binder samman de nedbrutna strukturerna vilket skapar en illusion av att glaset är genomskinligt. När det sedan torkar ut blir dock glaset ogenomskinligt, och väldigt ofta börjar dessutom ytskiktet ramla av som tunna fjäll. För att förhindra att det händer måste vi under konserveringen hålla föremålen fuktiga under hela processen. Vi förvarar därför glaset fuktigt i kylskåp tills dess att rengöringen kan påbörjas. När föremålet sedan är rent och ska torkas ut behöver det få hjälp att hålla ihop när vattnet försvinner. Denna hjälp får glaset genom att vattnet byts ut mot ett mer beständigt material genom impregnering. Impregnering av glas kan göras på lite olika sätt och med olika material.

Att sätta ihop ett trasigt glas

I fallet med det aktuella glaset var det viktigt att limma ihop delarna för att kunna uppleva dess form. När det är så många delar och så tunna kontaktytor kan det vara svårt att börja limma i ena änden för att fästa skärvorna en efter en, risken är stor att de sista delarna inte passar ihop! Istället använde vi oss av en teknik där man tejpar ihop alla delar med tunna tejpbitar och sedan låter limmet dra in i fogarna med hjälp av de kapillära krafterna som uppstår i den tunna fogen. Avslutningsvis lade vi ett tunt lager lack över hela ytan för att försegla den och göra det lättare att förvara och hantera glaset.

Glaset under hoptejpning. Foto: Sara Gainsford.

Slutresultatet! Foto: Sara Gainsford.

 Glaset är en nästan intakt bägare av en typ som vanligen kallas för remmare. De har sitt ursprung i Centraleuropa och var ett mycket populärt dricksglas under Nya Lödöses tid. Remmarna kännetecknas av ett lätt grönaktigt glas med en bukig slät kupa och en cylindrisk fot som ofta är dekorerad med de karaktäristiska nopporna som även syns på detta glas. Denna typ av remmare med oval form på kupan och raka kanter upp mot mynningen är typisk för tidigt 1600-tal.

Publicerat:
12 feb 2015

Kategorier:
Arkeologi
Fynd
Konservering

Taggar:
Fynd
Lödöse

 

4 okt 2017

Arkeologi, Projekt

Projektledning

Vilka leder projektet Staden Nya Lödöse?
Läs mer

27 sep 2017

Analys, Arkeologi, Projekt

Arkeobotanikerna

Vad är det som Maria Paring, Jens Heimdahl och Jonas Bergman letar efter i sina luppar?
Läs mer

6 sep 2017

Arkeologi, Förmedling, Projekt

Den publika gruppen

Vad gör den publika gruppen och vem delar ansvaret att förmedla till allmänheten?
Läs mer