Att gräva ut gamla gravar – ett etiskt problem

Vid Gamlestadstorget döljer sig delar av Nya Lödöses kyrka och kyrkogård. I marken vilar den försvunna stadens invånare och varje dag arbetar arkeologerna med att försiktigt rensa fram och ta hand om benen som finns kvar.

När man som arkeolog arbetar med gravar så får man ofta bemöta frågor och funderingar från allmänheten. Många är nyfikna på vad vi hittar och hur vi arbetar, andra tycker att det är lite obehagligt och vissa kanske anser att det är fel att gravarna inte får ligga kvar orörda.

Varför gräver vi ut gravarna?

Det bästa vore förstås om kyrkogården inte behövde grävas ut. Men ibland kräver stadsplaneringen att även kyrkogårdar bebyggs och det är då vi arkeologer kommer in i bilden. Vi gräver fram och dokumenterar gravarna för att vi ska kunna lära oss så mycket som möjligt om tidigare generationer. Under hela utgrävningsprocessen är naturligtvis respekt och värdighet helt centralt. Ingen glömmer att det är de sista kvarlevorna av män, kvinnor och barn som passerar genom våra händer.

Gravkista från Nya Lödöse-tid. De allra flesta har inte begravts i kista, varför denna har tagits in för konservering.

Benen analyseras av en specialist, en osteolog. Benmaterialet är en rik källa till information, och materialets möjligheter beskrivs på annat håll (se artikeln Kyrkogården i Nya Lödöse). Att benen kan ge intressant och viktig information om hur man levde under gångna tider är vi nog alla överens om. Men man ska heller inte glömma vilken nytta vi kan ha av den här informationen i vår egen nutid och framtid. Genom att till exempel studera olika sjukdomars förekomst i arkeologiskt material eller hur människokroppen reagerar på olika levnadsförhållanden så kan vi bidra till dagens medicinska forskning. Möjligheterna är stora att använda benmaterialet för att förbättra hälsan hos människor idag.

Vad händer sedan med benen?

Många frågar var vi gör av benen efteråt, när arkeologerna grävt färdigt och specialisterna avslutat sina rapporter. Benen från gravarna som vi gräver fram i Nya Lödöse kommer att hamna i Göteborgs Stadsmuseums magasin. Det är absolut vanligast att människoben som framkommer vid arkeologiska undersökningar tas om hand och förvaras i museernas samlingar. En annan mer ovanlig möjlighet är återbegravning. Ur vetenskaplig synvinkel finns dock flera nackdelar med återbegravning. Det blir omöjligt för andra forskare att revidera äldre resultat, att ställa nya frågor och göra nya analyser samt att testa nya metoder.

Den etiska diskussionen kring hanteringen av mänskliga kvarlevor fortsätter hela tiden, både i vetenskapens värld och i samhället. Den arkeologiska utgrävningen ligger i brytpunkten för olika perspektiv. Som arkeologer gör vi vad vi kan för att möta kraven på en värdig behandling av benresterna och samtidigt säkra information som ger viktiga bidrag till både den arkeologiska och medicinska forskningen.

Emma Maltin

Arkeolog och osteolog

Publicerat:
13 aug 2013

Publicerat av:
Imelda Bakunic Fridén, Arkeolog

Kategorier:
Arkeologi
Osteologi

 

1 nov 2017

Förmedling, Projekt

Formgiven av

Lisa Larsson och Lena Troedson
Läs mer

18 okt 2017

Arkeologi, Projekt

Bakom Staden Nya Lödöse

Vilka är det som arbetar bakom logotypen Staden Nya Lödöse?
Läs mer

4 okt 2017

Arkeologi, Projekt

Projektledning

Vilka leder projektet Staden Nya Lödöse?
Läs mer