I huvudet på en arkeolog – hur vi tänker och tolkar

När vi berättar om våra undersökningar och resultat kan mycket verka förledande självklart. Ofta säger vi: ”detta är ett hus” eller ”såhär var det att leva på den här tiden”. I själva verket är allt vi säger tolkningar av mer eller mindre tydliga spår i jorden och i arkiven.

Somliga tolkningar kan tyckas enkla och självklara, andra mer långsökta och svårbegripliga. Tolkningarna är beroende av våra skiftande kunskaper, erfarenheter och av vår historieuppfattning, hur vi tänker oss (medvetet och omedvetet) att saker och ting har förändrats under historiens gång fram till det samhälle vi idag lever i. Men inga tolkningar är självklara. De får aldrig stå oemotsagda, de måste hela tiden kritiskt granskas, prövas och omprövas. Detta är själva kärnan i all forskning: det finns inga absoluta sanningar och som forskare får man alltid vara beredd på att tänka om och tänka nytt.

Tid och rum

Arkeologer tänker i tid och rum. Rummet är den konkreta utgrävningsplatsen eller området vi studerar. Tiden finns närvarande i rummet genom tidigare händelser och genom det som skett under den period vi studerar. Men tiden verkar också från andra hållet, från vår egen tid och bakåt. Det som har skett efter den period och plats vi studerar styr även det vår tolkning av undersökningen – vi vet vad som "hände sedan" och denna kunskap påverkar hur vi ser på det förflutna. 

Sammanhang

Vi har våra fakta och data i form av konkreta, fysiska lämningar. Trästockar, krukskärvor, jordlager och små fröer finns där och är utgångspunkten för våra resonemang. För att skapa en förståelse av det förflutna måste vi dock sätta in dem i ett sammanhang med andra fynd och lämningar. En ensam krukskärva säger oss väldigt lite, men om vi kan förstå var den en gång tappades eller placerades blir bilden en annan. Då kan krukskärvan användas för att diskutera allt möjligt från keramikteknologi till matvanor och på samma sätt är det med allt vi jobbar med – sammanhanget, kontexten, är helt grundläggande.

 

Vi tolkar även, till en viss del, omedvetet genom våra tidigare erfarenheter, kunskaper och vår uppfattning om historien och dess förändringar. Men vi gör naturligtvis också medvetna analyser i våra försök att förstå det förflutna. Ofta tolkar vi genom jämförelser. Vi ser några stenar och trästockar och formar dem till hus. Vi kan jämföra dem med bevarade byggnader, med fynd från andra utgrävningsplatser och skriftliga uppgifter och dra slutsatser om hur husen såg ut, vilken teknik de var byggda i och hur de kan ha varit använda och inredda. Ofta är flera tolkningar möjliga och det version man väljer blir den som tycks vara mest sannolik. I den intellektuella hederlighetens namn bör vi redovisa även oklarheterna och svårigheterna, även om detta inte alltid sker.

Då och nu

Ju längre sedan, desto svårare att tolka, kan man tycka. Det stämmer till en del, men inte helt och hållet. Människor var redan i den äldsta stenåldern i Skandinavien av samma slag som vi som lever idag och vi delar därmed många grundläggande drag. Vissa av dem skär genom tiden – när jag plockar lingon och blåbär i skogarna hemmavid delar jag förmågor och erfarenheter med en förmoder här för tusentals år sedan. Kunskapen om när bären mognar, var jag ska leta efter dem, känslan av hur bärskogen doftar, hur riset sticker i fingrarna, hur de mogna bären smakar, de kliande myggbetten och belåtenheten när jag vänder åter hem med en välfylld spann. Samma erfarenheter delade också torparhustrun som plockade bär på Vättlefjäll och förde dem till torgs i Nya Lödöse.

Annat är olikt mellan då och nu. När jag plockar bär i skogen är det för att det är en trivsam avkoppling och för att det är gott med hemlagad sylt till pannkakorna. För stenålderskvinnan eller torparhustrun på 1500-talet var bären (antagligen) viktiga tillskott till ekonomin och överlevnaden. Våra skogar skiljer sig åt; dels ser min skog rent fysiskt annorlunda ut än en västsvensk skog både i äldsta stenålder och under 1500-talet (då man i rask takt högg ned skogarna här), dels ser vi olika saker i skogen. Jag ser inte skogsrået eller näcken, inte varg eller björn, inte heller betande kor. Men jag ser inte sällan älg, rådjur och harar och alltid spåren efter skogsmaskiner. I de goda bäråren såg 1500-talskvinnan Guds vilja och försyn och i hungeråren hans vrede. Stenålderskvinnan såg något annat, vad vet vi inte idag. Jag ser klimatförändringar och människans otyglade lust att tämja och utnyttja skogen.

Vår egen tid som norm?

Man ska alltså inte förringa svårigheterna med att förstå människor och händelser från en annan tid. Särskilt farligt blir det när vi ser vår egen tid som normen och tolkar – och bedömer – andra människor och tider efter detta. Historien har inte någon inneboende drivkraft som automatiskt har lett fram till det samhälle vi lever i idag. Historien är det samlade resultatet av närmast oändliga mängder beslut, från de små vardagliga handlingarna till de stora, övergripande politiska skeendena. Allt som har skett, kunde också ha skett på ett annat sätt.

Ofta omtalas Nya Lödöse som en "föregångare" till dagens Göteborg. För oss som har perspektivet från nutiden är det lätt att tänka så. Men de som planerade och bodde i Nya Lödöse kunde ju inte förutse att det så småningom skulle byggas ännu en stad i närheten. Själva tanken på att någon skulle bygga på de sanka betesmarkerna vid Otterhällan tedde sig antagligen närmast löjeväckande. Nya Lödöse måste ses i ljuset av sin egen tid, förvisso med medvetenheten både om det som varit och det som blev, men inte som en ofrånkomlig del i en historisk "utveckling" i Göta Älvdalen. Detta är en viktig utgångspunkt för oss som arbetar inom Gamlestadsprojektet.

Christina Rosén

Projektledare Nya Lödöse

Publicerat:
23 jul 2013

Publicerat av:
Imelda Bakunic Fridén, Arkeolog

Kategorier:
Arkeologi

 

1 nov 2017

Förmedling, Projekt

Formgiven av

Lisa Larsson och Lena Troedson
Läs mer

18 okt 2017

Arkeologi, Projekt

Bakom Staden Nya Lödöse

Vilka är det som arbetar bakom logotypen Staden Nya Lödöse?
Läs mer

4 okt 2017

Arkeologi, Projekt

Projektledning

Vilka leder projektet Staden Nya Lödöse?
Läs mer