Arkeologi bakom tältfliken

Grävningarna i Gamlestaden behövde påbörjas redan i februari, varför det blev nödvändigt att tälta in grävytorna under vintermånaderna.

Efter snart två månader inne i tälten är det nu dags att avveckla dem och övergå i mer ordinarie stadsgrävning. Hur har det då varit att arbeta i dessa gigantiska tält?

 Säveån och ett framskymtande tält.

Inomhusväder

Ja... vi fick det konstruerade och kontrollerade klimat vi förtjänade. Tälten var tänkta att skydda oss från den nederbördsrika och fuktiga senvinter som brukar prägla Göteborg och  Gamlestaden i början av året. Typiskt då att senvintern var torr och solig. Inne i tältet rådde en väderlek som man kan karaktärisera som konstant gråglåmig dager, ihållande nordanvind och konstant  tjäle. Varje morgon fick vi lämna den säregna senvintern utanför med konstant snålblåst och torka, för att istället kliva in i vår kokong med konstant gråglåmig dager, där inga skuggor syns på bild.

Omvärlden som bakgrundsbrus

Rent arkeologiskt har tälten inneburit att vi fokuserat helt på det vi arbetat med inne i tältet. Emellanåt kommer man på sig att man glömt omvärlden utanför tältet, samtidigt som det höga tempo som ni utanför tältet upplever till vardags på Gamlestadstorget förvandlats till en avlägsen ljudkuliss. Den fyrkantiga världsuppfattning som man lätt dragits in i där inne i tältet kunde försvåra tolkningen av lämningarna från Marieholms landeri och bebyggelsen från det senmedeltida Nya Lödöse. Samtidigt så bidrog nutidens bakgrundsbrus till att skapa sig en känsla för ett dåtida stadsliv och hamnlarm, där Göta älv flöt förbi just där spårvagnarna till Angered passerar i dag, då Nya Lödöse låg där Gamlestaden nu ligger.

Oscar Ortman
Arkeolog